man slutar aldrig..

…förvånas över sig själv. Det händer int ofta. Men idag var en sån dag för mig. Orsaken var antagligen det dystra vädret vi har haft.

Det hände sig på det viset att Ebbasen sin vana trogen väckte mig klockan sex för att gå ut en sväng och sen för att få mat. Då såg jag ju den, solen och  sjön som var helt bläkä (det blåste int alls). Jag blev så inspirerad, tog på mig lite kläder och kameran i handen och gick ner till sjön.

Det var så himla fridfullt. Allt var så vackert som det kan vara en sommarmorgon klockan sex. Där njöt jag sen i min ensamhet och tog ett antal foton och undrade smått för mig själv,  varför sover jag alltid över alla rofyllda mornar?

Är överlycklig att jag inte gjorde det idag :-).

Fotona då, som lyser med sin frånvaro, ja, dom får ni vänta på tills jag kommer hem. Har fullt sjå att få inlägg skrivna med den här i min åsikt knäppa telefonen :-).

Ha nu en bra dag i ett hoppeligen  lite somrigare väder!

Annonser
Det här inlägget postades i Fotografering, Mitt i Livet. Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s