fammon..

..var glad att märka att barnbarnet var som en helt annan flicka idag morse då hon vaknade.

Hon var glad, hon orkade leka och hon åt bra.

PhotobucketDet här med att barn skall vara barn..varken pojke eller flicka..utan barn. Det går int alltid som man tror att det skall gå. Det är int alltid så självklart att barn blir påverkade av vad man erbjuder dem att leka med eller vad man klär på dom för färger och kläder. Våran Cilla har valt den flickiga linjen, fast hon har haft möjlighet att välja annat. Hon väljer int ännu sina kläder själv, men sina favoritleksaker har hon tydligt och klart valt. Hon bara älskar sina dockor och speciellt en som hon släpar omkring på hela tiden.

Har själv erfarenhet av en flicka som redan som liten int visade nån slags intresse för kläder och så har jag en som alltid har vetat vad hon vill ha på sig. Sen har jag två pojkar som är mycket måna om sitt utseende och mycket klädmedvetna, i synnerhet en av dom. Hur kan det komma sig, då dom alla har börjat från samma utgångsläge. En av flickorna kan t:ex int tåla blått överhuvudtaget, bara för att hon som liten blev klädd i nästan enbart blåa kläder.

Som barn gillade pojkarna int bilar så värst mycket, dom kunde int alla bilmärken utantill som t:ex deras kusin gjorde. Ena pojken lekte gärna med sin docka medan den andra gillade actionfigurer. Båda flickorna har gillat dockor, babydockor. Barbien var ingenting för dom. Då har dom alla omringats av både ”pojkleksaker” och ”flickleksaker”, det har bara varit att välja och vraka. Ingen tvingade dom att leka med det ena eller det andra. Dom gjorde själva sina val.

Så jag vet int riktigt vad jag ska tänka om ett könlöst samhälle. Det kommer alltid att finnas olika sorters människor, människor som utvecklas till vad dom utvecklas till oberoende av om vi sätter dom i något fack eller inte.

Gammalmodigt prat..kanske..

Till sist Cilla som sjunger Imse vimse spindel…eller rättare sagt..jag sjunger och hon visar.

Photobucket

Annonser
Det här inlägget postades i Cecilia, Familj, Mitt i Livet. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till fammon..

  1. Helena skriver:

    Så söt hon är ! Och så roligt att följa med då vår lilla E är så jämngammal. Hon fick en likadan docka till 1-årsdagen och genast tog hon den i famnen och kramade den länge o väl ! Otroligt . Måste finnas nånstans i generna , det tror jag 🙂

    Gilla

    • vardagsparlor skriver:

      Tack 🙂 Dom är ju så söta i våra ögon. Tror nog också att det finns nånstans inom oss.. 🙂

      Gilla

  2. Sarah skriver:

    Skönt att barnbarnet mår bättre! Det är intressanta funderingar det där. Mina pojkar leker allra helst med bilar… Och då har det även funnits mjukisdjur, en docka och allt möjlit annat att välja mellan. Tror tom att ett av storebrors första ord var traktor.. Jag tror nog bara att det finns färdigt inbyggt på nåt sätt det där med flick och pojksaker åtminstone delvis. Däremot så gillar storebror rosa och pink och väljer gärna den färgen om han får välja skälv!

    Gilla

  3. greta skriver:

    Vilken tur att vi blev valda till farmor ❤ 🙂 åt våra Gullungar, visst?

    Gilla

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s