Livet

Livet är ibland svårt att förstå.

Förändringar sker plötsligt, både goda och onda, och vi är tvungna att anpassa oss efter dom.

I en och en halv månad har vi i vår familj levt ett ganska omtumlande och ångestladdat liv.

Det började med att Alexander, efter att ha haft ont i högra ljumsken nästan hela sommaren, märkte att hans ena testikel var svullen. Det blev läkarbesök och det blev operation. Den ena testikeln togs bort eftersom där fanns en elakartad tumör. Efter det har det varit ett evinnerligt väntande.

Ända tills idag. Idag var vi alla med Alexander på hans läkarbesök. Äntligen fick vi veta hur det står till med honom och vad dom har för planer för honom.

Han har non-seminom cancer, vilket vi nog visste efter patologens uttalande, men vi visste int om den har spridit sig. Non-seminom (testikel) cancer hör till dom goda cancersorterna, vilket betyder att fast den är aggressiv finns det bra mediciner, och prognosen är jättebra. Så gott som alla blir friska.

Datatomografin visade att ena lymfkörteln var förstorad nere vid ryggen.

Nu kommer livet att bli tufft för honom fyra månader framöver. Det blir cellgiftsbehandlingar och sjukhusvistelser. Det blir ett liv där han måste avstå från en massa saker som han har sett fram emot. Men det är ändå bara en liten del av hans liv, och efter det får han fortsätta att leva och göra upp nya planer. Huvudsaken är att han blir frisk och att dom får bort allt det onda.

Just nu är jag närmast lättad. På måndagen skrivs han in för fem dagar för att få sin första behandling. Det börjar röra på sig. Vilket är bättre än bra. Fast det naturligtvis int är roligt på något sätt.

Jag hade en helt surrealistisk känsla idag. För nie år sen behandlades min pappa för cancer på samma sjukhus och idag gick jag med min son till cancerpolikliniken på samma sjukhus. Sååå konstigt och obehagligt på samma gång. Aldrig i min vildaste fantasi hade jag föreställt mig det.

Jag ville berätta det här på bloggen, fast det kanske känns underligt för många. Men min blogg handlar ju om vardagslivet och dethär är nu en del av min vardag en tid framöver. Så istället för att hela tiden försöka kringgå ämnet, kan jag nu då det känns rätt, skriva om det.

Annonser
Det här inlägget postades i Familj, Mitt i Livet. Bokmärk permalänken.

24 kommentarer till Livet

  1. Ninette skriver:

    Nämen hemska saker ändå. Vad hemskt och jobbigt, hoppas behandlingarna går bra och att A får må relativt bra och blir fort frisk. Stor kram, tänker på er!

    Gilla

    • vardagsparlor skriver:

      Det är nog lite jobbigt, i synnerhet då det gäller ens barn. Det hoppas vi cokså. Kramar!

      Gilla

  2. Kamomilla skriver:

    Strongt av dig att berätta! Det är bra att ventilera. Själv har jag heller aldrig varit för att hålla innemed saker. Är man öppen får man också stöd och förståelse när man behöver det. Styrka till er alla, speciellt grabben!

    Gilla

    • vardagsparlor skriver:

      Har funderat hit och dit med hur jag skall göra. Men sen kom jag fram till detta för det är ju jag just nu. Tycker likadant. Tack!

      Gilla

  3. bloggläsarelena skriver:

    STYRKEKRAMAR till sonen och hela familjen, tänker på er och hoppas att allt går bra. Det är en tuff behandling men alla prövningar ger också något positivt, det vet jag av erfarenhet. Strongt av dig att berätta, skriv ner dina tankar och funderingar, det hjälper och vi som läser din blogg dagligen finns här för dig.

    Gilla

    • vardagsparlor skriver:

      Tack..vi är nog helt säkra på att allt kommer att gå bra i slutändan. Men tuffa tider är det onekligen och speciellt för A.

      Gilla

  4. greta skriver:

    Jätte KRAM! Varma tankar nu och framöver- tufft men…skall gå bra!

    Gilla

  5. vandris skriver:

    Kram vännen!

    Gilla

  6. elovena skriver:

    Det känns säkert lättare för dig att skriva här på bloggen nu när du inte längre tvingar dig att ”hålla inne” med den tråkiga saken. Vi är med er, tänker, ber, håller tummar. Det blir bra!! Varm kram från mig!! ❤

    Gilla

  7. Charlotta skriver:

    Kram på dig vännen! Håller tummarna för att allt ska gå bra!

    Gilla

  8. AH skriver:

    Tråkigt att läsa om att någon drabbas av en allvarlig sjukdom. Tror också att det lättar lite att få skriva om det. Jag anar att vi är rätt många som går igenom saker som vi inte vågar skriva om. Förhoppningsvis finns det ändå någon person som vi har förtroende för som vi kan lätta vårt hjärta för. Det finns inget tyngre än att stänga alla känslor inombords.
    Kram!

    Gilla

    • vardagsparlor skriver:

      Visst är det tråkigt. Det var lite så jag tänkte.. Jooo..jag har nog familjen och goda vänner som jag kan tala med. Kram!

      Gilla

  9. mela skriver:

    Starkt av dig att berätta 🙂
    Håller tummar och tår på att allt går bra!

    //mela

    Gilla

  10. tita skriver:

    Oj, nej, såna här händelser ska man inte gå och bära på ensam. Håller tummarna att allt går bra, även om det blir en jobbig tid för hela familjen . Varma styrkekramar till dig !

    Gilla

  11. SLAGRUTAN skriver:

    Sänder varma tankar och mycket kämpaglöd till er alla men speciellt till A.

    Gilla

  12. Helena skriver:

    Det var inte roligt att höra. Tack och lov finns det bra mediciner och behandlingar. Och så är ju A ung och har säkert kämparanda . Allt kommer säkert att gå bra !
    Styrkekram !

    Gilla

    • vardagsparlor skriver:

      Nej..det är int roligt. Men tack vare att det finns så fina mediciner nuförtiden så blir så gott som alla friska. TAck 🙂

      Gilla

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s