en besviken pojke

Så hände det som vi visste att kunde hända men önskade att int skulle hända.

Igår då jag skrev om att Alexander mådde bra efter sin behandling var det kanske lite för tidigt. Det visade sig nämnligen att han då han kom hem fick över 39 grader feber. Febern  är helt väntad efter just den cytostatikan som han fick igår, men att ha feber ännu följande dag är inte okej.

Det var tyvärr just vad han hade idag. 37,5 grader…ingenting egentligen..men mycket riskabelt i hans fall. Då skall han alltid ta kontakt till sjukhuset. Vilket han också gjorde. Det blev ett besök till avdelningen för att ta blodprov och för att tala med läkaren. Provena visade att värdet på dom vita blodkropparna var rätt så lågt och att  infektionsvärdet var förhöjt. Int så mycket men tillräckligt för att påbörja en stark antibiotikakur intravenöst. Besöket blev till 3 dagars sjukhusvistelse.

Inte riktigt vad han hade väntat sig av denhär helgen.

Hans planer var att delta i en årsfest och att gå på en ishockeymatch mellan Finland och Sverige.

Ni förstår hur otroligt besviken och frustrerad han blev. Jag kände såå med honom. Hade jag kunnat så hade jag stannat på sjukhuset i hans ställe.

Samtidigt så är det ju otroligt viktigt för hans fortsatta behandling att hans blodvärden är bra och att han inte får någon infektion.

Det var kvällens program.

Eftermiddagens program innehöll ett besök till Loviisan Aitta. Dessa besök gör mig helt galen. Jag vill bara ha och ha. I synnerhet denhär tiden på året. Butiken är fylld med dom mest fantastiska saker till julen. Kan bara int begripa mitt habegär just vid tiden före jul. Visst är den stor även annars, men just nu får begäret obegribliga proportioner. Det vill jag ha..och det..och det… Det är som om jag helt har glömt bort att det finns kartonger med julpynt och ljustakar här hemma.

Mycket ytligt och trivialt!!!

Men…jag kunde tygla mitt begär och kom endast ut med en födelsedagsgåva..det ni 😉

Annonser
Det här inlägget postades i Familj, Mitt i Livet. Bokmärk permalänken.

6 kommentarer till en besviken pojke

  1. greta skriver:

    Så lessamt det där med Alexander 😦 Att själv få lite”stopp” på vill ha, kan kännas bra .
    Krafter att möta motgångar åt oss alla och envar ber jag om. Kramar Johanna!

    Gilla

    • vardagsparlor skriver:

      Lessamt är det men nog väntat. att det kommer att hända förr eller senare.
      Visst känns det bra…man blir ju så glad då man kan gå ut ur en butik utan något och int behöva känna ångesten efteråt.
      Tack och tack detsamma…int är vi ju dom enda som lever i en tung tid…det finns mångea som har det mycket, mycket värre. Kramar!

      Gilla

  2. Camilla.E skriver:

    Usch fyy vad ledsamt för honom, Alexander! Dig med naturligtvis! Många kramar till er båda <3.

    Gilla

    • vardagsparlor skriver:

      Mest lessamt är det nog för Alexander. Jag är kanske ändå lättad att han får det han behöver för att vården kan fortsätta. Kramisar 🙂

      Gilla

  3. kicki skriver:

    Mina tankar är hos er. Det finns ingenting värre för en mor än om något händer med barnen. Vi får försöka hålla modet uppe.

    Gilla

    • vardagsparlor skriver:

      Tack 🙂 Nej, så är det nog. detta trots att vi vet att han nog kommer att bli bra i slutändan.

      Gilla

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s