uppe med tuppen

Elin har haft flunssa nu från och till i några månader. Igår tyckte hon det var nog och ville besöka en läkare. Vi fick tid tills idag klockan 8.20.

Det var bara för denna dam att släpa sig ur sängen och få kläderna på sig.

Hann se det vackra vädret och hann tänka så långt att jag tog kameran med mig. Unikt, jag, ”tidig morgon” och kamera.

Det konstaterades att Elin bara lider av ett eller flera sega virus, som så många andra den här vintern.

Vi åkte till bläsnäs stranden. Int vet jag vad jag hade fantiserat om…men int var det speciellt magiskt. Det var helt enkelt bara en fin men svinkall morgon.

DSC_0014 (3)

Då vi kom hem fastnade mina ögon på isen som hänger ner från våra takrännor. Just nu då solen slipper till sken dens strålar i dom så vackert.

DSC_0042

DSC_0067

Dessutom så är dom maffiga skulpturer som naturen själv har format.

Ebba stod så snofsiger på gården. Högfärdigare kan man int se ut.

DSC_0056

Ännu tittar en stjälk av kärleksörten så stolt upp ur snödrivan.

DSC_0080

Allt detta hann jag med på morgonen.

Hade träff med Alexander elva tiden. Han skulle igen föras till hälsostationen för att putsa sitt sår. Idag gjorde vi det med glädje. Efteråt lunchade vi på Aschans och talade om dagens glädjehändelse.

Sen var det min tur att gå på kontroll. Sockervärdena var sådär någorlunda okej..dom som nu fanns att se på. Långtidsockret var okej, 7,1 tror jag det var. Blodtrycket var helt bra, som det alltid brukar. Fötterna var bara skit, likaså vikten. Men ingen fara..en snällare, gladare och positivare diabetesköterska får man söka efter. Nog för att jag fick råd på vägen. Men jag vet ju allt det där, vad jag skulle borda göra, hur jag borde leva, men…det finns ingen ursäkt. Man skall orka ta hand om sig själv och det har jag inte gjort.

Nu hoppas jag, då det börjar blåsa nya vindar, då allting faller på plats, då livet börjar le och det blir vår, att jag skall finna krafter att ta mig upp ur träsket och med små steg börja gå framåt mot ett hälsosammare och lyckligare liv.

Annonser
Det här inlägget postades i Familj, Fotografering, Mitt i Livet. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till uppe med tuppen

  1. Camilla skriver:

    Du lyckas nog med det ännu 🙂

    Gilla

  2. Ninnu skriver:

    Är så glad för din skull, för ert glädjebesked och för ditt långtidsblodsocker 🙂

    Gilla

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s