vårkänslor..

…nästan till 100 %, enda minuset är den envisa snön som inte vill smälta bort tillräckligt fort.

Åkte med Ebbasen till mustfinnstranden för att se om isen ens lite skulle ha börjat lossna ute till havs. Men nej..det hade den då inte.  Istället fick jag förundra mig över det låga vattenståndet. Helt otroligt. Stenar som oftast brukar ligga åtminstone till hälften under vatten var nu på torra land. Fick en helt annan syn av hela stranden då jag kunde gå ut på isen. Fast där hade kört bilar vågade jag int gå annat än en liten bit ut.

Ebba sprang på som en galning. Hon njöt. Hon tog långa rundor utan mig på isen. När jag tyckte att hon hade gått tillräckligt långt ropade jag henne tillbaka. Men den lorven är just nu en envis en. Jag får ropa och ropa och ropa och hon bara låtsas som ingenting, tills hon plötsligt får för sig att komma.

 photo DSC_0112_zps29ada2d1.jpg

 photo DSC_0046_zps10b23599.jpg

 photo DSC_0007_zpse8a956dd.jpg

 photo DSC_0055_zps95d36850.jpg

 photo DSC_0097_zps1966f018.jpg

 photo DSC_0061_zps0b48d719.jpg

 photo DSC_0038_zps47418ce6.jpg

 photo DSC_00922_zps9ba1babe.jpg

Då det är dags att sätta sig i bilen och åka hem är det protest big time..det går int ens att lura med godis..hon vill int hoppa in i bakluckan. Hon bara står och stirrar på mig helt demonstrativt. Fattar du int att jag int vill…ser man i hennes ögon.

 photo DSC_0138_zpsb934df9b.jpg

Detta fenomen är helt nytt. Det händer hela tiden nuförtiden då man vill att hon skall hoppa in i bilen. Om hon kommer, kommer hon sakta, sakta smygande, sen drar hon först frambenena och sen bakbenena..tittar på mig..och bara vägrar.

Igår då jag skulle åka och hämta Elin från skolan kom hon int ens ut från gården. Jag hade brått och orkade int bråka med henne. Så hon fick gå in och vänta istället. Jag var kanske borta 10 minuter, men ändå hade hon hunnit smaska i sig alla godisar jag hade i en skål på vardagsrums bordet. Dessutom var det ur min nya turkosa skål och den var dragen precis vid kanten av bordet. Om den hade gått sönder hade jag nog gråtit blod.

Hon är som en värre valp..hon bara int kan låta bli att göra illa. Jag stänger dörrar hit och jag stänger dörrar dit då hon blir ensam men ändå finns det nånting. Jag plockar bort allt som jag tror att hon kan vara ute efter, men ändå.

Kanske det är något på gång.

Tillbaka till denna vackra vårdag. Då vi kom hem från mustfinn åkte vi via Hese. Var hungrig som en gris. Väl hemma satt jag mig ute på trappan på terrassen och smaskade i mig världens skräpmat medan jag läste världsbladet, Pargas Kungörelser.

 photo DSC_0139_zps7710236f.jpg

Annonser
Det här inlägget postades i Hundliv, Mitt i Livet. Bokmärk permalänken.

5 kommentarer till vårkänslor..

  1. mela skriver:

    slipper man bra in med bil till musfinn standen (alltså den sista biten från stora vägen till där man parkera bilen när man skall ner till stranden?) har lite funderingar på att åka dit och fota lite 🙂

    Gilla

  2. mela skriver:

    oki bra att veta 🙂 tusen tack

    Gilla

  3. Villaherbert skriver:

    Fina bilder, man ser att våren är på väg. Takatalvi vill vi inte ha. Är på väg ner till Åbo, men väntar nog tills havet svallar fritt och det är lite varmare, kanske början av maj.

    Gilla

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s