en skogspromenad

En förbjuden sådan. Men det brydde vi oss int om idag, jag och Ebba, då vi sökte oss till Lenholmen.

Jag respekterar reglerna på försommaren och sommaren, men då det blir hösttider tycker jag att det int kan vara hela världen att gå dit med hunden. I synnerhet då jag håller reda på precis vad hon gör. Vilket bara blir lättare ju äldre hon blir. Ännu ifjol var hon supersprallig då vi kom dit. I år är hon helt annorlunda. Hon släpper mig inte ur blicken. Hon går precis nära mig, och när jag stannar för att fota, då stannar även hon. Fast det har hon nog alltid gjort…stannat då jag fotar.

DSC_0092

Fast jag gått här i samma skog i några åt nu finns det alltid något att fotografera. Tycker ändå att jag ser allting på samma sätt och fotona blir en repetition av bilderna jag tagit tidigare. Försökte faktiskt se allting med andra ögon..men..men..

DSC_0013

DSC_0020

Svampar finns det då rakt inte i år. Om jag hittade några var dom alla torkade fula saker..som den här.

DSC_0043

DSC_0030

Kan bara int sluta beundra dom vackra träden som finns i skogen. Dom är bara så härligt gamla och slitna.

DSC_0074

DSC_0082

Är lycklig över att Ebba int gillar skit, för på Lenholmen finns det en hel del. Ko skit tror jag det är. Hon trampar glatt förbi alla lass.

DSC_0105

Lövena är mera torkade än vissna.

DSC_0098

Så var det slut på den promenaden.

DSC_0111

Efter det fick jag bråttom att hoppa i duschen för jag hade träff med en kusinvitamin. Skulle plocka upp henne från hennes jobb och så bar det av till Mylly. Vi satt oss i Coffee House och pratade och pratade. Vad skönt med lite umgänge med en bästaste vän. Det var länge sen vi sågs och hela sommarens och början av höstens händelser ventilerades.

Nu kan man ju undra Varför till Mylly, det finns ju faktiskt cafeér lite närmare. Jovisst..men det enda som finns stänger ganska tidigt och dessutom skulle jag och hämta Uffen från jobbet. Han hade på morgonen fört min bil på reparation och den blev inte färdig idag. Så vad bättre än att fara till Mylly, där vi kunde prata om allt helt ostört, eftersom ingen kände oss.

Annonser
Det här inlägget postades i Familj, Hundliv, Mitt i Livet. Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s