en sten föll från mitt hjärta

Min kamera och blixt har alltså  inte riktigt samarbetat med varandra. Visste själv int om felet var i kameran eller blixten. Så idag tog jag med mig hela härligheten till Rajala i Skanssi.

Flickan där kom nog underfund med att det åtminstone inte var fel på blixten. Men vad gällde kameran hade hon svårt att säga eftersom alla mina inställningar står på svenska och för att hon int kände till Nikon så bra. Gissa om jag då hade lätt att förklara på finska alla termer som jag ville få fram. Eftersom slutaren var långsam, hur hon än gjorde, trodde hon det var något fel med den..för min kamera var ändå så gammal, mena hon.

Sa att jag var på väg till Mylly, att kanske jag kan visa den där också.

Jo, nå där finns en Toni som är bra på Nikon kameror, svarade hon.

Det var en ung jappe som tog emot mig och jag försökte med bästa förmåga förklara..och han hade attityden att jag var en gammal tant som int fattade vad jag pratade om. Nåväl han kollade också blixten först..helt okej..jättefin blixt du har, mena han. Vad menar du då, på vilket vis..så fick jag igen knega med min finska. Undrade själv om jag hade trixat med inställningarna så att den int funckade..eller om det var slutaren. Nå Toni var där och han fixade allt på en sekund. Han nollställde mina inställningar och nu FUNCKAR kameran med blixt helt perfekt.

Huh..sa jag bara..onneksi..nå du har så bra grejer där, så… sa den unga pojken. Men man vet ju aldrig ändå. Åtminstone sa han int att min kamera var gammal.

Kan int beskriva min lycka. Hade redan på vägen börjat tänka på att nu är det kamerans tur och sen har jag inget.

Annars håller jag på att bli stamkund på cafe’ Hallonblad  här i Pargas. Idag var fjärde gången jag besökte cafeét på en vecka. En av mina bästaste vänner ringde igår och undrade om jag hade lust att gå på kaffe med henne. Och visst..säger aldrig nej till en stund med en vän om det bara passar. Där satt vi sen och njöt av atmosfären och av varandras sällskap.

Då vi satt där kom en gammal klasskamrat och åt lunch med sin fru. Sidu Fröknarna sa han. Tydligen hade dom kallat oss för det då vi gick i skolan. Allt också..kommer int ihåg någo sånt. Vet int riktigt om dom i tiderna sa det i positiv mening eller inte 😉 😀

Varför jag hade ärende till Mylly var för att vi igår köpte åt Ebba tossor att ha på sin sjuka tass då hon går ut. Vi hade köpt för liten nummer och på Musti och Mirri i St:Karins hade dom int sådana.

Provade tossan på Ebbas friska tass då jag kom hem. Återstår att se om den hålls på tassen under en promenix.

 photo dd13e004-ef74-4429-b486-d057929c85f1_zps630fd600.jpg  photo d40e04a0-e04f-4bea-8b19-661b804210a6_zps90a7a67b.jpg

Annonser
Det här inlägget postades i Familj, Fotografering, Hundliv, Mitt i Livet. Bokmärk permalänken.

4 kommentarer till en sten föll från mitt hjärta

  1. Helena skriver:

    Åh, vad Ebba är söt ! Hoppas tassen snart blir bra .
    Ser en intressant skylt i bakgrunden. En sån skulle behövas här också , både plocka in och plocka ur 🙂

    Gilla

  2. Nina skriver:

    Vilken fin tossa! Då jag ännu bodde hemma hade vi en labradorherre, som hade problem med stora blåsor mellan tårna om vintrarna. Men han fick inga fina tossor, utan fick nöja sig med pappas gamla tennissockor som tejpades fast med målartejp, stackarn. Hoppas Ebbas tass snart blir bra!

    Gilla

    • vardagsparlor skriver:

      Allt går framåt 🙂 Det är ju så poppis att ha kläder på hundarna annars också nuförtiden 😉 😀

      Gilla

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s