jag

Fick så fint berömm av Ninette idag om mina selfies.

Hon själv tar selfies som är något utöver det ordinära. Dom är mycket konstnärliga och dom är mycket vackra. En glädje för ögat, helt enkelt.

Jag själv meddelade då allt började och då jag gick med i utmaningen att jag kommer att ta foton av mig som är helt vanliga. Ingen försköning, what so ever. Nå har ju int riktigt hållit den linjen..har både gjort mig fulare och finare..men för det mesta ser dom ut precis så som jag ser ut just då som jag tar bilden.

Men detta betyder inte att jag bara tar fram mobilen eller surfplattan och tar ett foto av mig rakt upp och ner och att det är just det fotot jag visar. Nepp…det går nog åt en hel del knäpp innan fotot är så som jag vill ha det.

Efter det redigerar jag fotot med dom olika filter som finns att tillgå på mobilen eller plattan. Och då pratar jag om dom filtren som finns att tillgå. På mobilen funckar inga andra instagram redigerings appar än den som det finns. Till plattan har jag int heller laddat ner några såna appar.

Filter använder jag ofta för att mina rynkor och andra ojämnheter inte skall synas så bra. Tyvärr är mina påsar under ögona så påsiga och skrynkliga så att dom oftast int går att dölja. Är man 50 så är man. Bara att inse fakta.

Samtidigt var det ju kanske det jag hade tänkt mig att jag skulle uppnå med utmaningen, att lära mig tycka om mig själv, så som jag ser ut. Att få den sanna bilden av mig själv än den jag har i min hjärna. För den ser helt annorlunda ut.

Jag har lyckats lära mig själv att se mig själv på bild. Så att jag kan tycka att jag int ändå ser helt hemsk ut, utan att där nånstans ändå finns nånting fint, även hos mig.

Nu börjar det dock kännas som att jag är helt och hållet själkoncentrerad, vilket kanske int är så bra, för jag börjar få lite ångest. Allt på instagram och allt på bloggen verkar bara handla om mig och min självbild. Det har gått så långt att jag ofta tar flera selfies på en dag. Det har börjat eskalera. Jag blir beroende. Vilket det ofta tenderar att göra då jag börjar med nånting. Som att virka korgar eller sy hjärtan.

Vill int att folk ska tänka att jag är helt självupptagen.  Som att jag själv är det viktigaste. Som att jag skryter på nåt sätt. Fast det inte finns nånting att skryta om. Vad tror hon om sig själv, egentligen????

Får se hur jag fortsätter.

Men före det..gårdagens selfies..jag gör mig redo för en tripp till stan med familjen. Sätter mascara. Vilket händer typ en gång i månaden om ens det.

 photo e1e47b9d-08aa-4927-a63a-d47410df3fbe_zps2930f37b.jpg

Jag bad Elin att komma med mig på bild. Hon tyckte jag var dålig på att få till det, så egentligen är det hon som tagit fotot.

 photo 64d89034-3dab-4336-a512-719a19323025_zpsdaac2693.jpgIdag fick jag plötsligt för mig att helt fullständigt måla mig mycket starkt. Vilket int alls är jag…

 photo 458011b8-ee4e-4d89-b1e0-5d1f06e7a43d_zpsaf428db1.jpg

..så därför tog jag en bild efteråt där jag har tvättat bort allt och är så naturlig som jag är så gott som hela tiden.

 photo 1701f721-4d55-4be3-adf7-e243ce5cfd35_zps8733e1fb.jpg

Medan jag ännu hade allt makeup i facet kom Linda hem från promenaden hon och Uffen hade varit på med hundarna. Vad gör du??… jag förstår att hon undrade 🙂 .

 photo db600292-a3e5-49c8-8e2f-7d1b686ec7dc_zps8d0d21ed.jpg

Det var det om mina selfies.

Annars kom den lilla familjen på spontanbesök idag.

Cecilia visste precis vad hon ville. Hon gick till lådan med leksaker, tog ut det hon gillar mest och gick till Elins rum och satte sig på Elins säng för att pussla.

 photo 13e149a7-8dc1-4fa0-afc2-7b205c93d372_zps2d260346.jpg

Efter allt prat om programmet ”familjeliv” och om att sätta ut bilder på sina barn på nätet, lyssnade jag på det inatt. Det är ju int precis nån ny diskussion, men blev ändå lite orolig. Har ju satt ut en massa foton på Cilla och min systers barn här på bloggen. Undrade för mig själv om jag nu har gjort något riktigt hemskt. Men med svärdottern kom vi överens om att så länge det är anständiga och okränkande foton så är det helt okej, än så länge.

Men tänker definitivt minska mängden av foton på barn och tänker också i fortsättningen fråga om lov av t:ex min systers Ingrid, som är tillräckligt stor för att säga vad hon tycker. Vad gäller dom yngre barnen frågar jag min syster om lov.

Annonser
Det här inlägget postades i Cecilia, Familj, Fotografering, Hundliv, Mitt i Livet. Bokmärk permalänken.

2 kommentarer till jag

  1. Charlotta skriver:

    Häftigt vad lite rött läppstift kan göra =) Du ser lite ut som en sträng lärarinna 😉

    Gilla

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s