Åldersangst

Förbannar min rastlösa själ.

Just nu har jag en massa angstiga tankar i min hjärna och det gör att jag blir så fruktansvärt rastlös.

Nog för att jag är rastlös utan dylika tankar också.

Men det är som om jag int kan varva ner. Igen är mina tankar helt själviska. Det är bara mig själv jag undrar över. Men det har ju delvis att göra med vad andra tycker om mig också. Fast det ändå är mig det gäller.

Lyssnade på SNAKK igår. Det handlade om åldersangst och pantertanter.

Plötsligt slog det mig att det kanske är det jag har då, åldersnoja. Jag är 50 men känner mig int äldre än typ 30. Blir jag aldrig vuxen kan man då undra? Hur är man då när man är vuxen? Finns det en regel för hur man skall bete sig? Hur man skall klä sig? Hurdant hår man skall ha?

Det är som om jag int riktigt vill acceptera att jag verkligen är 50 år. Jag vill int.  Jag vill int begränsa mig till nåt stereotypiskt vuxet och moget.

Jag är en ung människa i en gammal människas kropp.

Jag tänker på min omgivning och på människorna i min omgivning, både yngre och i min ålder. Dom flesta är så vuxna och mogna känns det som.  Ibland då jag lyssnar på min syster som är 14 år yngre än jag, slår det mig hur vuxen hon är, vilken självkänsla hon har, hur mogen hon verkar. Då blir jag lite i panik eftersom jag då int ännu heller har nått dit.

Kommer jag nånsin att göra det.

Tänker folk som ser mig att jag är en gammal tant som har fastnat i tonåren???

Det vill jag ju int heller.

 Då jag är rastlös går jag int igång med hemmet, nej jag måst bort, bort från allting. Så idag ledde mitt angstande till att jag åkte till Skanssi. Har fått för mig att jag är i behov av en ny rock. Så jag gick och kollade i alla butiker. Jag har tänkt mig en parkas. Men är man så stor som jag är utbudet verkligen begränsat, ja nästan fullständigt lika med noll. Hittade dock en till ett hyfsat pris och köpte den.

Sen tänkte jag tossor, den här gången helt vanliga tossor. Så jag gick och kollade in såna också. Hittade ett par adidas på Stadium. Köpte dom.

Sen började jag tänka på mitt hår. Det borde klippas. Men då har jag int råd med både skorna och rocken tänkte jag. Så jag återlämnade rocken.

Gick och frågade om det fanns tid för klippning idag. Och visst, det fanns det. Så jag klippte håret. Int någo mycket men så att det ser friskt ut igen.

Kom hem med nyklippt hår och ett par tossor. Tossor som jag int ännu vet om jag kommer att behålla för det dåliga samvetets skull.

Är detta ett moget beteende?

Det är spontant så det förslår. Såhär funckar jag.

 photo 22563a3c-909d-4448-b663-c8020ebd307d_zps876cb5a6.jpg  photo 5a206611-4935-4366-8e9c-330d196c6ddd_zps77424e1e.jpg

Annonser
Det här inlägget postades i Mitt i Livet. Bokmärk permalänken.

8 kommentarer till Åldersangst

  1. Greta Jakobsson skriver:

    Hej Johanna! DU är bra som du är! ❤ Tack och lov att inte alla är stöpta i samma form,Vem är normal? Jag tycker faktist att mänskorna nuförtiden mera FÅR vara som man är, eller är det bara så att jag är 60 + och får 😛
    Kramar!

    Gilla

    • vardagsparlor skriver:

      Det är det jag borde lära mig, att int alltid tänka på vad andra tycker. Kanske det kommer ännu… Kramisar

      Gilla

  2. villaherberts skriver:

    Äh, 50 är väl inte gammalt. Klä dig som du trivs, det är bättre än att följa gamla föråldrade normer.

    Gilla

  3. Monika Sangder skriver:

    Äh vem bryr sig om hur hur man klär sig? Man skall ha kläder som man trivs med oberoende av åldern. Och föresten, jag känner mig inte äldre än 27 🙂 så välkommen till klubben. Sluta oroa dig över vad andra tänker om dig. Det har ingen betydelse. Det räcker med att du trivs med dig själv. 🙂 Kramar.

    Gilla

    • vardagsparlor skriver:

      Tack Monika…då är vi åtminstone två unga själar 🙂 Det är ju det jag vill, men då det är så svårt. Kanske jag nångång ännu i livet når dit. Kramisar

      Gilla

  4. Nadia skriver:

    Hej! Hoppas nu inte vi (jag) fick dej att angsta ännu mer! Kanske det blev mera igenkännande och en benämning på den ”rastlöshet” du redan tidigare har känt..
    Så svårt det här att bara vara och njuta ibland. Gissar att det är en del av livet. Vi SKA fundera, filosofera om livet. Det ÄR livet.

    Gilla

    • vardagsparlor skriver:

      Det var precis så som du säger. Antagligen är det just det vad livet går ut på, annars sku vi väl gå omkring som någo zombies, Vem har sagt att livet är lätt?

      Gilla

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s