en dag på sjön

Vi i vår familj kan tacka vår lycka över att Uffen har en bror med en båt som kan föra oss lite längre vägar än vår pyttelilla gula kan föra oss.

På söndagen blev vi, jag, Uffen, Linda och hundarna bjudna på en båtresa till Utö och till Jurmo.

Vi steg upp tidigt, packade med oss lite drickbart och naturligtvis kameran. Det absolut viktigaste. Klockan nie tiden steg vi ombord på båten och så bar det av.

Med oss i båten hade vi naturligtvis också broderns fru och barnenas kusin.

DSC_0004 - kopiaDSC_0007 - kopia

Vädret var vackert då vi startade men då vi närmade oss Utö såg vi mörka regntunga moln framför oss, men hur det nu var öppnade sig molnen och solen tittade fram. Vilken tur att det fanns dessa moln på himlen den här dagen, för fast solen int sken från en klarblå himmel var det nog så hett ändå.

DSC_0053 - kopiaDSC_0058 - kopia

På Utö turistade vi till det lilla bönehuset, vi var till begravningsplatsen och till minnesmärket över barken Draken som förliste 1929. Längs med vägen såg vi fyren och lotsstationen. Vi såg gamla militäranordningar och framförallt såg vi naturen. Klipporna och havet.

DSC_0075 - kopiaDSC_0090 - kopiapage 1DSC_0100 - kopiaDSC_0148 - kopiapage 2DSC_0162 - kopiaDSC_0171 - kopiaDSC_0178 - kopiaDSC_0186 - kopiaDSC_0190 - kopiaDSC_0201 - kopiaDSC_0208 - kopiaDSC_0222 - kopiaDSC_0225 - kopiaDSC_0227 - kopiaDSC_0230 - kopiaDSC_0232 - kopiaDSC_0235 - kopiaDSC_0246 - kopiaDSC_0249 - kopiaDSC_0259 - kopia

Lunch åt vi på hotellet och efter det bar det av till Jurmo.

DSC_0269 - kopia

Då vi började komma till gästhamnen slog en vidrig stank emot oss, som blev allt starkare ju längre in vi kom. Hela viken var täckt av ett bälte av blåalger, på en del ställen var den helt äckligt tjock.

DSC_0318DSC_0323 - kopiaDSC_0338 - kopia

Hade föreställt mig att man tar i land i Jurmo by..men så var då int fallet. Vi tog en stig och började gå mot klippan som är Jurmos högsta punkt. Därifrån gick vi till ett litet kapell som var i byn. En två kilometer från klippan. Nu kunde vi gå på en väg vilket underlättade lite.

Hade int förstått att Jurmo är större än Utö och visst har jag hört om den karga naturen. Men ändå blev jag förvånad. Enar och blåbärsris så långt ögat kunde nå. Vet int om jag tycker att det var så vackert i jämförelse med Utö, som också är kargt, men på ett annat sätt, eller så gick vi bara på fel ställen. Annorlunda var ön helt klart. Hade hoppats se några alpackor, men dom höll sig undan nånstans i skuggan.

DSC_0370 - kopiaDSC_0373 - kopiaDSC_0375 - kopiaDSC_0376 - kopiaDSC_0378 - kopiaDSC_0379 - kopiaDSC_0381 - kopiaDSC_0386 - kopiaDSC_0396 - kopiaDSC_0398 - kopiaDSC_0405 - kopiapage 3DSC_0435 - kopiaDSC_0450 - kopiaDSC_0457 - kopia

Vi gick typ sex kilometer i hettan. Det är mer än jag har gått på mycket länge. Hundarna var helt slaka då vi kom till båten. Mindy somnade direkt vid svägerskans fötter. Jag själv var helt våt av svett i håret, helt röd i ansiktet och trött, men lycklig.

DSC_0477 - kopiaDSC_0459DSC_0484 - kopia

Tänk att jag äntligen fick uppleva dessa öar som jag har längtat efter att få se så länge. Är otroligt tacksam för att vi fick åka med och skulle när som helst åka till Utö på nytt och uppleva nya saker där. Jurmo sen igen kan jag leva utan. Men om jag nångång får nån med mig som kan visa mig det vackra där också, så säger jag inte emot.

DSC_0504 - kopia

Annonser
Det här inlägget postades i Familj, Fotografering, Mitt i Livet. Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s