en visit till Vanda

Igår var det då dags för de unga tu att resa till Italien.

DSC_0076

Vi stannade vid Ykköspesä på morgonmål. Dom har bara så goda Munkar där.

DSC_0084

Den där kärleken.

DSC_0086

Lena blir där 5-6 månader och studerar och Alexander är där en månad med henne. I bilen kunde man riktigt känna spänningen och förväntan i luften. Riktigt så jag blev avundsjuk. I synnerhet då vi kom till flygplatsen och dom traskade iväg med sitt bagage.

Alexander kan int vara medgörlig alls då jag skall ta foton. Lena var så söt på alla bilder och han kunde int titta mot kameran.

DSC_0090DSC_0094DSC_0095

Jag önskar Lena allt gott och hoppas hon får uppleva allt det hon förväntar sig av resan, att allt skall bli så underbart som det bara kan bli. Önskar att hon då hon kommer hem har mycket mer i bagaget än när hon for.

Direkt efter att jag lämnat av dom vände jag kosan mot Heureka och utställningen om Psykisk ohälsa. Just utanför flygfältet blev jag lite osäker hur jag skulle köra och blev kanske lite distré. För då jag skulle svänga av till ring tre vid trafikljusen stannade en bil brevid mig och mannen i bilen sa någo åt mig. Jag öppnade rutan och fick höra att jag hade kört ”Pahasti punaista päin”. Körde jag??? svarade jag…hade då int märkt någo ljus alls tidigare på vägen. Dom håller ju på och gräva bara värre där just nu.

Attans att denna händelse kunde förstöra hela min dag. Visst det är hemskt att jag körde mot rött och det är bra att nån säger till. Men, varför…det hände ju ingenting…men det kunde ha hänt. Skit vad dålig jag kände mig. Jag hade varit till fara för andra människor.

Detta resulterade i att jag int alls kunde koncentrera mig på utställningen. Kommer int just alls ihåg vad jag upplevde, visserligen då jag ser fotona jag tog, men vad dom olika sakerna hade för syfte är nästan helt bortblåst.

En liten grön och frodig oas hittar man precis utanför Heureka.

DSC_0099DSC_0101DSC_0116DSC_0121

Vägen till ingången.

DSC_0130DSC_0132DSC_0142DSC_0144

Själva utställningen.

DSC_0145DSC_0147Detta var en pappersförstörare. Tror man skulle skriva ner alla negativa tankar på ett papper och sen förstöra det.

DSC_0148DSC_0151DSC_0154

Jag i Edvard Munchs ”Skriet”

DSC_0157

DSC_0158DSC_0182DSC_0165DSC_0172DSC_0177DSC_0179

Under dom här stora strutarna kunde man stå och dansa om man så ville.

DSC_0193DSC_0195

Det var den utställningen i bilder.

DSC_0197

Hade sån ångest och det kändes som om jag gjorde något fel hela tiden, något olovligt, medan jag var där och under resten av dagen.

Synd på en bra utställning.

Annonser
Det här inlägget postades i Familj, Mitt i Livet. Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s