Skall jag eller skall jag inte

”Dagen som förändrade mitt liv”

 Finlandssvenska bloggare gav en färdig rubrik åt den som vill dela med sig av något livsavgörande i ens liv.

Då jag såg rubriken visste jag genast mitt svar. Men jag velade, skall jag eller skall jag inte. Det är frågan om en för mig ganska känslig sak. Men å andra sidan varför inte.

Det hela började med att jag blev psykigt sjuk. Jag blev djupt deprimerad. Så djupt att jag int på hela tiden har kunnat återgå till arbetslivet.

Det att jag var sjukskriven för en sjukdom som ännu i denna dag är förknippad med mycket fördomar, trots att det blivit mycket bättre, underlättade int saken.

Efter drygt fem års sjukskrivning bestämde psykiatern och jag att det var dags för mig att söka sjukpension. Det var en stor lättnad för mig. Nu visste jag hur svårt det är att få sjukpension och väntade mig faktiskt int att bli godkänd genast. Men det blev jag.

En dag fanns beslutet i postlådan. Plötsligt var jag officiellt sjukpensionär.

Detta hade jag gått och sett fram emot. Härliga tider. Tänk jag blev beviljad sjukpension. Halleluja. Jag skulle sakta men säkert börja ett nytt friskare liv. Tänk att aldrig mera behöva vara orolig över att inte få sjukledigt. Varje gång jag hade tid till psykiatern för att förnya min sjukledighet var alltid lika nervig. Jag visste ju hur jag mådde, men kunde hon se detsamma.

Men, så blev det int heller så som jag trodde att det sku bli. Den euforiska känslan av att ha uppnått något jag verkligen behövde infann sig inte. Jag sjönk bara djupare ner igen en gång.

Alla tabun och fördomar tog tag i mig. Vad månne folk tänker. Tror dom jag är lat. Tror dom att jag int vill jobba, att jag med flit lyckats få mig en sjukpension.

Plötsligt kände jag mig misslyckad och dålig som människa. Jag är ju ändå bara 50 och borde som alla andra i min omgivning vara i arbetslivet. Vara aktiv. Göra något av mitt liv.

Jag har svårt att svara på frågor om vad jag jobbar med. Svaret ”jag är sjukpensionär” är ju int ett man vill ge. Det är inte heller ett som folk vill höra. Många tappar helt enkelt ansiktet och vet int hur dom skall förhålla sig till saken.

Det finns ännu människor i min nära omgivning som aldrig frågar hur jag mår…eller överhuvudtaget tagit upp till tals den saken att jag är sjukpensionär.

En andra klassens människa helt enkelt, det är jag. Jag skäms över mig själv.

Samtidigt som jag innerst inne vet att det bara int går. Jag är ju sjuk. Jag orkar inte koncentrera mig på något 8 timmar om dagen och dessutom sköta hemmet. Då jag har svårt att sköta hemmet fast jag är ledig. Då jag efter en hektisk dag eller en hysteriskt rolig dag är så trött att jag följande dag inte kommer ur sängen. Då jag har sån social fobi att jag undviker vissa butiker, vissa människor, vissa vägar att gå på, vissa hus att gå förbi, vissa tider på dygnet att gå ut, stora folksamlingar, fester med obekanta eller halvbekanta….

Dagen som förändrade mitt liv, blev helt enkelt helt annorlunda än vad jag hade föreställt mig att den sku bli. Nu har det gått ett år sen jag fick beslutet och jag kämpar fortfarande.

Annonser
Det här inlägget postades i Mitt i Livet. Bokmärk permalänken.

16 kommentarer till Skall jag eller skall jag inte

  1. Ninette skriver:

    Du är modig du som delar med dej, och utmanar omgivningen med att säga som det är! Heja dej, och jättestor kram från mej – en av dina beundrare! (både när det gäller stickning och att säga såna här saker!) 🙂

    Gilla

  2. TIDSTJUVEN skriver:

    Väldigt starkt att dela med dig av det här. Du är modig! Kram ♥

    Gilla

  3. Ullis skriver:

    Vad modig du är! Massor med kramar! 💕

    Gilla

  4. Camilla Lindblom skriver:

    Så modigt av dig …och såå fint skrivet…..Jag berördes till tårar ❤

    Gilla

  5. barhoppan skriver:

    Håller med alla andra som kommenterat här. Suveränt

    Gilla

  6. Marianne Andersson skriver:

    Tack Johanna! Du är modig och dina upplevelser kan vara till stöd för många! Varma och stora kramar 🙂
    Marianne

    Gilla

  7. Monika Sangder skriver:

    Det var starkt gjort. Hoppas de nära som inte förstår hur du känner dig skulle läsa detta. Många kramar och hoppas vi syns snart.

    Gilla

  8. First of all I would like to say wonderful blog! I had a quick question that I’d like to ask if you do not mind. I was interested to know how you center yourself and clear your thoughts prior to writing. I have had difficulty clearing my thoughts in getting my thoughts out. I do take pleasure in writing but it just seems like the first 10 to 15 minutes are usually wasted just trying to figure out how to begin. Any recommendations or tips? Many thanks!

    Gilla

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s