saker jag int vågar berätta

Tar idag igen och hakar på en rubrik..eller snarare en lista. Den kommer från Ninette, med bloggen Tedags hos Tant Ninette.

Hos Ninette kan ni läsa hur hela listan startade. Den är egentligen ett engelskt fenomen.

sakerjaginte

På bloggar pratas det ofta om att vara personlig utan att vara privat. Man berättar helt enkelt inte hela sanningen, ibland int ens halva eller så nischar man in sig i nån kategori som typ..inredningsbloggare, matbloggare, mammabloggare o.s.v.

Min blogg är en helt allmän blogg som innehåller det ena och det andra. Mest händelser från min vardag, precis som namnet på bloggen antyder. Men nån gång spårar jag ur och skriver en massa negativt om mina känslor.

Jag funderade smått när jag tänkte på den här listan..vad har jag inte berättat om mig själv, liksom. Tycker ändå att jag varit ganska öppen.

Men visst finns det sånt som jag aldrig skrivit om.

1. Jag tar jätte lätt illa upp

Ibland helt utan orsak. Jag läser in allt möjligt negativt i vad människor säger åt mig och hur dom uppför sig mot mig. Det är jättejobbigt att hela tiden ta illa upp av nånting. Brukar ha min syster Kajsa som bollplank och hon brukar allt som oftast säga att jag skall sluta analysera. Det finns helt enkelt int nån grund till hur jag har uppfattat saken i fråga.

2. Grått långt hår

Varför jag egentligen har låtit mitt hår växa och slutat färga det är för att det kostar pengar, mycket pengar. Pengar jag inte har. (Läs gör hellre, köper hellre nånting som gör mig glad). Som pensionär förtjänar jag int så värst mycket.

Här kommer vi samtidigt in på ämnet pengar. Vid familjens ekonomi drar jag nog en tydlig gräns, den tycker jag är för privat för att ältas här på bloggen.

3. Min kropp

Ni vet att jag är tjock. Kan int ens säga rund, för tjock är rätta ordet. Men vad jag egentligen ogillar mest med min kropp har jag nog int nämnt om.

För det första är det mina axlar. Är en riktig flaskhals. Ingenting hålls på dom. Handväskor som skall hänga på axeln trillar bara ner och det mest irriterande är bh-banden som aldrig hålls uppe. Det finns inget fulare än ett bh-band som hänger på armen utanför en topp.

Sen kommer vi till min mage. Många äckliga valkar och den sista äckligast. Spända blusar av olika slag där valkarna syns tydligt får mig att må dåligt. Det är int bara en gång jag har gått och köpt en ny blus när jag är på stan på grund av det. Går alltså helst i vida blusar och tunikor. En blus skall i varjefall sluta där benen tar vid, annars syns den sista valken.

Min rumppa. Den är platt och plattare blir den för varje år som går. Egentligen är det lite positivt i det, eftersom jag int behöver så stor storlek på mina byxor. Men ändå. Det mest osexiga.

En sista sak, fast det finns hur mycket som helst att räkna upp, är mitt platta bakhuvud. Så innerligen fult.

Med andra ord så är jag int du med egentligen någo av min kropp, om jag skulle måsta säga något positivt så är det mina smala ben och mina små fötter.

Känner mig osexig, big time.

Nu tänker alla att det faktiskt går att göra något åt det. Tyvärr orkar jag int börja eller ens tänka på nån bantning just nu och dessutom vet jag av erfarenhet att valkarna inte försvinner med att man tappar vikten.

4. Saknar dragningskraft

Jo..så är det. Är ingen flirtig typ. Int för att jag behöver vara det heller, har ju min man, flera behöver jag inte. Men känslan av att sitta vid ett dansgolv och ingen bjuder upp en, den är bara så nedvärderande. Ingenting kan göra en själv att ogilla sig mer. För felet är ju mitt och inte deras som jag väntar på att ska se mig.

Har inte heller anlag för smalltalk. Har svårt att prata med främmande människor helt enkelt. Saknar charmen som gör att människor skulle dras till mig.

5. Kalevala tallrikar

Till slut en liten kritik till mina svärföräldrar, hur bra och omtänksamma dom än har varit, som i åratal samlat Arabias Kalevala tallriks tavlor åt oss. Kan bara int tycka om dom. Som bäst hänger dom till mitt förträt och upptar en halv vägg i vardagsrummet. Skulle så mycket hellre se att där hängde något annat. Vet att många av dom är värdefulla och borde vara tacksam, men måste ursäkta mig så väldigt mycket, för att jag int kan vara det i fråga om dom.

DSC_0885

Sådär, där kom en massa nytt negativt om mig och mitt liv. Konstigt att det man int skriver om oftast är just det negativa.

Visst finns det mycket annat jag aldrig har tagit upp hur aktuellt det än har varit.

Jag har många gånger sagt att fast min blogg kanske kan verka mycket uppriktig skall man ändå ta den med en nypa salt.

DSC_0867DSC_0882

Annonser
Det här inlägget postades i bloggen, Mitt i Livet. Bokmärk permalänken.

Kommentera gärna

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s